Tremble
Känner mig tvingad att rätta det jag skrev förut.
Ak tog infact inte bort bilderna, utan de hamnade på något annat ställe på datorn och även om mappen med datumet låg på skrivbordet, låg bilderna inte där. Bara de hon gjort om.
Shit, känns overkligt att jag aldrig kommer se skolan igen. Skolan som varit mitt daghem under dessa år, dessa 10 år.
Och Internet är jobbigt. Så jag lägger inte upp bilderna på ön nu. Men jag kan skriva mer imorgon, eller någon annan dag. När allt inte är så pressat och jobbigt att tänka på.
För jag tror att det hade krävts skrämmande lite för att få mig kär just nu, det är något jag aldrig upplevt innan. Men eftersom min hjärna har hängt upp sig på en speciell person så exkluderas många från min hjärna. Om det inte hade varit på en sådan mild grad som detta, hade jag kanske inte ens kunnat njuta av Johnny Depps fantastiska gestaltning (= han är jävligt het) av Captain Jack Sparrow.
Men för mig är det ändå såpass ovanligt med känslor av något slag för andra människor så jag känner mig tvungen att slå larm. Någon som vill kommentera detta?
Allt detta känns så konstigt och nytt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill mest bara krypa ner i mitt hölje av golvkläder och sluta existera... Känner mig oroväckande mycket som Sheldon i The Big Bang theory.
Efter imorgon kommer jag inte se personen igen. Någonsin. Vilket ger mig mer känslor än när jag tänker på att jag aldrig kommer lära känna Brendon, eller Johnny. Och alla andra som verkar intressanta. Det är sjukt. Och inte lite.
Kommentera gärna detta inlägg. Plus, jag är tacksam om jag får reda på eventuella stavfel. Jag hatar stavfel. Utropstecken.
Bilden är min, från Gunnarsvattnet. Bli imponerad nu.
Ak tog infact inte bort bilderna, utan de hamnade på något annat ställe på datorn och även om mappen med datumet låg på skrivbordet, låg bilderna inte där. Bara de hon gjort om.
Shit, känns overkligt att jag aldrig kommer se skolan igen. Skolan som varit mitt daghem under dessa år, dessa 10 år.
Och Internet är jobbigt. Så jag lägger inte upp bilderna på ön nu. Men jag kan skriva mer imorgon, eller någon annan dag. När allt inte är så pressat och jobbigt att tänka på.
För jag tror att det hade krävts skrämmande lite för att få mig kär just nu, det är något jag aldrig upplevt innan. Men eftersom min hjärna har hängt upp sig på en speciell person så exkluderas många från min hjärna. Om det inte hade varit på en sådan mild grad som detta, hade jag kanske inte ens kunnat njuta av Johnny Depps fantastiska gestaltning (= han är jävligt het) av Captain Jack Sparrow.
Men för mig är det ändå såpass ovanligt med känslor av något slag för andra människor så jag känner mig tvungen att slå larm. Någon som vill kommentera detta?
Allt detta känns så konstigt och nytt och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill mest bara krypa ner i mitt hölje av golvkläder och sluta existera... Känner mig oroväckande mycket som Sheldon i The Big Bang theory.
Efter imorgon kommer jag inte se personen igen. Någonsin. Vilket ger mig mer känslor än när jag tänker på att jag aldrig kommer lära känna Brendon, eller Johnny. Och alla andra som verkar intressanta. Det är sjukt. Och inte lite.
Kommentera gärna detta inlägg. Plus, jag är tacksam om jag får reda på eventuella stavfel. Jag hatar stavfel. Utropstecken.
Bilden är min, från Gunnarsvattnet. Bli imponerad nu.
Kommentarer
Trackback
