sigvertutank

Jag har aldrig varit bra på regelbundna saker, som att "blogga" eller "träna" eller "duscha". Även om jag alltid gjort det sistnämnda regelbundet ändå, har jag aldrig varit en person som tar vanor på allvar. På detta sett har jag aldrig lyckats kolla på en hel serie, under hela mitt liv.

Jag har försökt, t.o.m på datorn har jag försökt, men jag tröttnar bara och glömmer bort.
Så nu när jag missat flera säsonger av Heroes, Gossip Girl och alla andra serier jag en gång tänkt följa, känns det dumt att börja igen efter att ha missat så mycket.

Det har alltid varit så, med böcker, som fortfarande ligger halvlästa och bortglömda i ett hörn, med saker att köpa, med filmer att se, med musik att lyssna på, även om det sista är ganska sällan försummat i och med att det är en såpass stor del av mitt liv.

Så det här var väl en slags, vad ska man säga, "ursäkt" för att jag inte skrivit här. Även om det inte är en jävel som läser. Och även om det nu varit så, så hade inte ursäkten varit till den personen ändå, utan till mig själv. Jag gör inte detta för någon annan än mig själv, förutom någon liten sur jävel som sitter i sitt hörn och inte fattar något. Då gör jag det för att denna lilla personen ska få lite vett. Och den som har vett vet vilken sorts människa jag menar. Dvärgar.

Skämt åsido, jag ska lägga in ett igen om typ två minuter faktiskt. För det verkar inte som om det finns något som heter "för många blogginlägg", bara "för många siliconimlägg",vilket jag tycker är konstigt. Dessutom har jag en jävla massa mer att skriva. Och en jävla massa tid.
Synd för dig va.